-"irish pub det är magnus"

Ringde nyss några sekunder hem för att höra denna ljuva stämma. Klockan är 03.14 utc plus tre och jag sitter i soffan, äntligen, ensam hemma i bin mahmoud 8, lägenhet 503.

Idag hade jag en turn-around till sudan. Det enda jag upplevt i det landet är att känna den plusgradiga vinden fylld av flugor genom en av bakdörrarna i dagens plan. Helt kej känsla att kika på plan som lyfte och landade, in i kabinen och packa på de hungriga städarna maten vi hade över och juice juice juice. Life is good. Imorgon ska jag till Indien och nu är jag så trött så att jag håller på att svimma.

Landade klockan tolv och skyndade mig att byta om för att bli pickedup av Nohads vän Hussni, vidare plockade vi upp Natasha som plockade med sin vän, eeeh, fan jag kommer inte ihåg vad hon hette, anyhow. Vi åkte till al Saha och drack en himla snabb kopp te med Nohad och hennes kompis som (herregud) jag kommer inte ihåg vad han heter heller! Himla trevlig stämning men på tok för kort. Blev sedan hemskjutsad igen eftersom jag inte får vara ute senare än tre på natten. Eeehe, lika bra för jag är så trött så att jag skakar.

Jag mår väldigt bra iallafall. Har roliga veckor framför mig tror jag. Jag har skickat ett bunt vykort som ursäkt för att jag aldrig hör av mig, haha
puss



p.s jag har en massa att berätta om Kathmandu! stay tuned..

d.s

o, jää

ny blogg btw;


http://livingthedesert.blogspot.com/

JUNI!

Jag känner mig äntligen redo.
Klockan är nitton minuter över nio, den andra juni en stockholmsmorgon. Jag sitter på ett café på gamla brogatan, bläddrar tanklöst i en modetidning, tuggar min alldeles för dyra frukost-foccacia och känner mig plötsligt mer och mer säker att jag är påväg åt rätt håll.

Jag och mattias åkte precis hissen nerför Sheratons våningar, sa hejdå redan där, och så fort dörrarna öppnades lämnade jag honom att ställa in sig i jobbmoode och promenerade rakt ut genom svängdörren, förbi centralstationen och kollade inte bakåt förren jag kommit en bra bit in på Drottninggatan. Väl hemma, hemma, hemma i sundsvall känner jag mig så liksom trygg i mina små grottor som inbillar mig att det räcker så. Att allt jag egentligen behöver, det finns väl redan där?

Sedan märker jag, som jag egentligen vet, att så fort jag får den minsta distans och sätter min fot på en gata i en annan stad, med andra människor, så vill jag bara ta större och större kliv. Jag vill att min fot hamnar någonstans jag aldrig varit varje gång jag sätter ner den. Att ögonen som möter mina aldrig gjort det förut.

Jag är också galet taggad, trots tvångsmässigheten, att uppleva en så annorlunda, för mig uppochnervänd, kultur på så pass nära håll. Att vara född i just sverige är så himla safe och ger varje medborgare så många möjligheter redan från början, men inte nog med det. Vi, sverige alltså, har alltid hållit oss mer eller mindre neutrala internationellt, vi har välfärd och har aldrig behövt oroa oss för naturkatastrofer. Vi har vår egen krona & egna naturkraft som räddar oss från nationella kriser av det grövre slaget som i tex grekland just nu. Oavsett om vi sluter samman med resten av EU eller inte är landet sverige som fosterland att komma hem till, som att komma hem till sina föräldrar efter att man flyttat hemifrån. Skiter det sig när man är på äventyr är det bara att komma hem, bre en limpmacka, ta ett glas o´boy & lägga sig i soffan. Pretty much. Det är skönt

Ska scanna hjärnan idag, privatbeställd e.e.g sen ska jag se om jag hinner hem och jobba ikväll. Hade en jättetrevlig dag med Mattias igår, jordgubbar, thaimat, sol, bio & skvaller. Ska luncha med Gustaf om några timmar. Det kommer att bli bra allting. Snart :)

Har också spekulerat lite runt qatari-modet. Även om jag varken kommer att behöva bära varken slöa eller burqa kommer jag ändå att behöva dölja både min axlar och ben, undvika tajta & eller ens på det minsta vis urringade kläder. Under utbildningen kommer klädkoden att vara kavaj, skjorta, halvlång kjol samt strumbyxor men privat tänker jag mig somriga, men långärmade, långklänningar & fina knästrumpor. Inte på något sätt stötande eller för färgglada plagg men ändå pigga mönster för att jag själv inte ska deppa ihop.

brb

När jag var liten ville jag bli kåkfarare

På Gävle sjukhus, röntgenavdelningen. Det är tisdag och en av aprils sista mornar. På tv4´s nyhetsmorgon pratas det om snabbtåg, pappersfabriksstrejk & hurvida skolbarn slänger sitt skräp i papperskorgen eller på marken.

Min hjärna repeterar mina nio månader av hemvändande, det har varit väldigt mycket på många sätt och jag känner mig ändå lite påfylld av reflektion och nya insikter. Mest har det varit långa nätter, kalla öl, mycket mat och ett aldrig sinande flöde av nya bekanskaper, eller obekanta situationer. Som vanligt ett påbörjat och avslutat förhållande med the love of my life & intensiva dygn av hårt jobbande.

För tillfället, dels för att tiden glider iväg och mycket för min oförmåga att prioritera, så känns det som att jag har för många bollar i luften. Men samtidigt, hellre det än inga alls. Jag lär mig varje gång jag gör fel, nästan, och jag vill tycka att jag har lärt mig ganska mycket.
Snart åker jag igen och det är, trots alla skillnader precis som det brukar. Spännande framförallt.

Uppväxt i Sverige med den, kan man säga liberala, jantelagen, kan det kännas svårt att vara stolt och nöjd över just sig själv. Det kan ta emot att tycka att man är så jävla bra, bättre än flera andra med samma möjlighet att göra just det man själv gjort. I mitt fall gäller det situationen att bli det man ville när man var liten och skulle bli stor. "När jag blir stor ska jag bli".
Jag fann idigt något fantastiskt spännande och fint i att vara den leénde och trygga, snygga tjejen som välkomnade dig på flygplanet, som gick med resterande cabincrew i formation genom gaten, klicka-klackanden från prestigefulla steg, då redan själva flygandet var fantastiskt i sig.

tooktorsdag

Toktorsdagkväll, klockan 01.06. Första dagen varannan vecka för mig, givetvis, presentationen som representerar min böjda, om & uppochnervända vardagsrutin. Fortsättningsvis;
Vi stänger om mindre än en timme och håller nästan inte tummarna för ännu en toktorsdag då, som alltid, gubbarna som mötts i sundsvall på konferans, snubblar in genom dörren lagom överförfriskade, för att påbörja notor, dubbelbeställa & bjuda hela laget, laget runt.

Det har varit en lång dag med samma redan invanda föreställning om att kliva upp så tidigt som möjligt för att "fånga dagen" innan non-stop-jobbandet från 15-21, 22-02.30 för att gå hem och hinna somna innan i princip samma dag fastän en annan, börjar om. Gnälliga tanter, snattande barn, bristande schema, översittning & övertid följt av för mycket kaffe (vinterkräksjuka atm) fast gott sällskap i form av uppskattad kollega.

Har ändå leende påmint mig idag om gårdagens lyckade (?) approach med en nyfunnen wingman vid min sida. Också om stundande, svindlande, framtida kärriär-kliv som förhoppningsvis närmar sig sakta nog. Det har varit intensiva månader, veckor, dagar & nätter som alltid och jag börjar just att reflektera över dom och tar en till tugga av kakan som på något vis alltid finns kvar.

p.s
fick nyss ett värt godnattsamtal av ovannämnda kollega att det spökar därhemma, två kvarter söderut. It made my day tror jag. d.s

långa nätter

Mina fingrar, synkroniserade med flaskhalsar bakom den bardisk var min tid skrivs ner, spenderad på sidor av papper i böcker som jag inte själv förstår angelägenheten av. Mitt liv i just denhär stunden blir för påtagligt och tydligt samtidigt som motsatsen. Som alltid. Det rycker i mig, som en glöd i en redan påbörjad brasa och fastän jag är i den bekvämare positionen av att se hur det blir av sig själv så vet jag att jag måste springa.

Bitburgerglas. Foten av glaset, på som sagd fot, på fat, Speglar omkretsen på bottnen. För att inte bli för djup eller för delen för överarbetad i skriven text. Jag uppfattar speglingen av ljus, i utbyte av oförmågan att bedöma min egen förmåga av proportioner.
Morgonljuset lägger sig mot fönstret, ja, det är redan morgon och jag uppfattar Dig, dig, dig, dig. Jag bejakar varje ord ur din och era munnar. Onsdag igen. Varenda blick du riktar och varje ord du säger. Framförallt uppskattar, nej genuint så gillar, jag din näsa. Och från din höger, just det ögonbrynet. Det är ditt och ska faktiskt aldrig bli mer mitt än ditt heller, men jag hoppas att det blir någons mer. Än bara ditt.

Det var var en trevlig kväll.

Du, nästa person, nästa timma. Du tycker att jag har samma ords begåvning som honom, han, den, ännu en du. Samma kraft fast mer poetiskt. Mindre vulgär. Tack. jag förstår inte ens själv var kraften att lämna er kommer ifrån. Antagligen för att jag aldrig lämnar er egentligen. Ni som finns, ni finns. Alltid någonstans hoppas och antar jag, ni har ju gjort det redan, funnits alltså, så många gånger innan.
Det vet jag nog. Ibland är det på riktigt. Nu, då. Och såklart, sen.

syyk

Är sjuk idag. Stannade hemma hela dagen igår och väntade på att rösten skulle komma tillbaka. Åt kycklingsoppa, såg på film & drack te med så mycket ingefära att min mun gjorde ont. Jag har inte haft en tråkigare dag på länge. Gjorde mig extrafin när jag gick till jobbet så att jag skulle se pigg och frisk ut och det var bra för det hände en grej. En bra grej. Eller ja, beroende på vem som ser hur på det.

Vaknade idag och skulle egentligen på vernissage med Daniel på Vox men kände inte att jag kunde kliva upp. Solen lyste dock på mig tills jag blev tvungen så jag tryckte i mig en halv maraboukaka, missade daniel. Är ledig ända tills klockan tio ikväll men har ingen kompis idag. Alla andra sover eller jobbar och jag kan inte sitta ensam hemma utan fördriver tiden på evolet med en kopp te som tog slut för jättelängesen (snyltar på deras internet och tjuvar lite film). Korrekturläser Emils utkast till en bok som kommer att bli fantastisk, ibland undrar jag om jag uppskattat något mer än vad jag uppskattar språk i gott uttryck.

Krille fyller år idag så jag sprang förbi med en blomma som jag snörade fast på en starköl. Drack en kopp kaffe.

Om en vecka prick är det rekrytering och jag vet inte hur jag ska ta mig ner i tid eftersom sista bussen går två timmar innnan jag slutar att jobba och dom tidigaste bussarna/tågen/planen går efter att man ska vara där. Behöver en bil.


G U D V A D J A G H A R T R Å K I G T