wake-up-call

Ska vi se. Jag ligger i min säng och tuggar i mig pepperkakorna som jag och Ida bakade igår. Har klivit upp några gånger men är helt tömd på energi och slumrar till, drömfylld till max, då & då.

I fredags städade jag, duschade, gick till jobbet. Var på riktigt fint humör och förväntansfull inför helgen. Daniel var vakt och jag jobbade för en gångs skull med Hanna vilket var kung. Klockan blev halv elva, kvart i elva och så ramlade nån viss in och skulle ha gratis öl & svamla som fan. Den andra vakten kom fram till mig och sa att jag skulle hålla koll på den stora otäcka snubben som satt med ryggen mot oss och jag skämdes lite och sa att det var lugnt, jag känner honom.

Så fort jag försökte ta kunder satt han och skrek "-MINA, öh! MINA, VAD OTREVLIG DU ÄR! VARFÖR PRATAR DU INTE MED OSS, FÅR JAG EN ÖL? HÖRRU DIN FÖDELSEDAG IMORGON, DEN FINNS INTE HÄHÄHÄ, DETHÄR ÄR MIN BÄSTA KOMPIS SÄG HEJ TILL HONOM, MINA! MINA!" och varje gång jag gick förbi sa jag att jag pratar med er när jag inte har några kunder men just nu har jag det.
Då tog han tag i min arm från andra sidan baren och drog i den och jag försökte skoja bort det när vakterna reagerade, orkade inte att det skulle bli något bråk. Han vägrade släppa dock och allt blev ganska jobbigt, min hjärna bara gick igenom dumheter den där har öst ur sig på fyllan, och ibland nyktert och jag ville gå hem, jag ville gömma mig,jag ville springa därifrån. Kom loss iallafall och gick ut, bort, bakom, ut i korridiorenoch satt bara där och andades. Linda kom ut och sa att alla har lik i garderoben, jag försökte le och gick och låste in mig på toan istället.

Jag kände att jag orkade inte möta ett enda ansikte och försökte fokusera på vad som helst glatt eller lugnande när jag gick upp för trappen och ut i baren igen, ganska mycket folk strax innan tolv på en fredagnatt efter löning.
Vakterna & Hanna kollade bekymrat på mig hela tiden men jag ignorerade det för jag orkade inte. Ida kom in, hela köket kom in, några från sevensins och bara folk överallt. Mange dödade musiken, hoppade upp på bardisken och busvisslade, Ted sa "nu har du sålt dina sista nittonåriga öl" och mangnus ropade, "allihopa, Mina Sjöberg här nere fyller TJUGOFEM år idag! jaaaag mår hon leva!" Sen sjöng alla, kollade på mig, jag ville springa därifrån. Det var en jättefin gest och fantastiskt att ALLA sjöng. För MIG. Men mitt huvud hade redan gått sönder och jag försökte att inte skaka och att inte börja grina, var superklantig resten av natten och BLÄ!

När vi stängt gjorde jag och magnus en picknick av kycklingklubbor, baguetter & pesto, sen gick jag hem. Bytte om och kröp ner i min säng som redan var uppvärmd, tårarna började rinna men grabben jag bor med pussade bort dom och sa grattis sen somnade jag mitt i en kram. Det finns så många jag tycker om också.

Själva dagen D var lite stressig men mest glad. Festen blev rätt full i dubbla bemärkelser och fast det ramlade in oinbjudna folk som jag blev tvungen att köra ut kom också många av dom jag ville skulle vara där. jag blev besviken dock att det var många som betedde sig riktigt oförskämt och respektlöst men det får man väl räkna med.

fick en Berlin-resa av andreas & Victor så i januai drar vi ett slag. Det blir nog jättebra. Det är egentligen ganska bra bara att det blev lite mycket på en gång. På söndag kommer författaren & redaktören hit. Det blir också en trevlig grej.

den tjugosjunde

mitt sista tonåriga dygn började för sju timmar sedan på ett i principt folktomt irish, vi hade helt allvarligt under tjugo kunder dom timmarna jag jobbade ikväll. Inte slött alls.

Min dag började egentligen igårkväll, eller hur det blir, i onsdags, med att jag somnade klockan åtta på kvällen (efter pyttipannamiddag på jobbet). Drömde om den gamla serien förhäxad och vaknade bara till av att telefonen ringde lite då & då. Sov till tolv och kunde sedan inte somna om så jag gjorde telefonen till viljes och gick till alla människor, fast jag trivdes jättefint hemma i min lilla kokong som mitt rum förvandlats till.
Körde den snabbaste krogrundan någonsin, vann en ölhävartävling & blev sedan alldeles för trött för att orka gå hem nästan. somnade om iallafall. I några timmar.

Lånade sen mammas bil och har varit ute och åkt med victor & andreas fram och tillbaka (stan, storhandling på Ica maxi, max, birsta, bergeforsen) ända tills det blev kväll och ida ringde och sa åt mig att komma hem eftersom hon skulle göra middag. Hem.

Sista timmarna innan jobbet mös jag runt och satte fram fina ljus och bara önskade att jag kunde få vara hemma och pyssla hela natten men var tvungen att gå och lämna både Ida och Andreas kvar. Jag stannade ute på gatan när jag kom ner, kollade upp på fönstret, ljuset & nynnade på The Little Drummerboy. kände att det är fina dagar nu och att jag mår bra.

Nu är det plötsligt fredagmorgon, jag har lämnat tillbaka mammas bil och åkt hem igen. Ska sova några timmar innnan agendan startar, idag har jag tusen saker att göra, ikväll ska jag jobba och imorgon är det kalas! Jag är hungrig som fan.

godnatt/godmorgon
puss

onsdag

Det blev ju egentligen inte så bra att han flyttade in.
Jag kan inte vara jag på samma sätt utan måste tänka i omvägar, krångla till alla mina ord och bry mig alldeles för mycket. Men jag var här först, jag har alltid varit först, om jag tänker efter. Och jag vill inte ens bry mig. Tror att min poäng i bråkandet inatt var, och är, att jag, tror, att jag vill att vi ska bli kompisar. För det har vi aldrig varit. Om jag tänker efter tror jag i och för sig inte att vi skulle ha så kul, vi gillar inte alls samma saker och tycker knappt likadant om någonting alls.

Jag tror att vi bara använder varandra för egna helt skilda syften och att det samtidigt därför är så svårt att låta bli. Varandra. Samtidigt som det är så otroligt onödigt antar jag att det är värt det. Ofrivilligt.

//Mina Sjöberg, sitt egna relationsråd.

hemma

Jag åt middag med min familj idag, hemma. Samlade vid matbordet. Mellanmjölk, nybakat bröd & fisksoppa. Mumma. Stefan fyller trettio, Roger har blivit utkastad av sin fru, Ida var trött & Ted satt bara och skrattade. Jag log och kände att det är så skönt med andras problem bland ens egna, alla är olika och det är ibland svårare men lättare att skratta tillsammans. En kopp kaffe.

Idag klev jag upp precis innan förmiddagen tog slut, senare än planerat men tidigare än alldeles för sent. Ville verkligen sova mer. Gick i "snön" med Victor & Andreas till san Remo, polishuset, ensam till tonhallen, hem igen & sedan kyrkogatan fram till Ida. Tomma väggar och mentholcigarettrök och hon var nyvaken och för sen till jobbet fastän klockan redan var halv fem.

Efter kaffet promenerade jag till jungfrukammaren med fusk-snön runtomkring mig & tänkte på att jag trivs lite ändå, i smyg. Lurades igår med ett glas vin på irish men smet iväg lagom mot tolv på tårtajakt och skrev ett födelsedagskort på en sibylla-servett innan magnus ringde i dricks-klockan och hela puben sjöng för Stefan.

Domdär är människorna jag ringer, som pratar med mig, bryr sig om mig, bråkar tillbaka med mig och som alltid är vakna när jag, men ingen annan är det. Som är ärliga och ibland lite hårda men roligast av alla när det gäller. Min familj & hemma, Irish Pub.

Onsdag idag, biljard & kanske en öl med yousef. Fint.

fredag i forsen

Det är så himla grått ute och mellan mina steg minns jag när jag
inte visste vem jag var, men du hade liksom redan bestämt vem du skulle bli.

Lyckades kliva upp ur sängen idag, det tog bara 32 timmar, med stadigt energilöst sällskap av Ida bredvid mig (som f.ö nog ligger kvar fortfarande och jag har hunnit hela vägen till triangelvägen). Skrev också in mig på arbetsförmedlingen idag, kändes poänglöst & jag fick precis samma handledare som jag fått innan. Det är ett år sedan, shit.

Snart får jag börja julpynta & till första advent har jag bjudit hem Andreas Stickler, som skrev boken, på glögg, det blir fint. Och ikväll ska jag på Confusions releasefest på våningen med Saramaria, Kimevert & Emil. Emma är här också och hur mycket jag än vill umgås ska jag gå hem och sova när dom har spelat klart, det måste bli någon ordning på dethär dygnet.

puss

november

Den första, ingen snö. Tänkte uppdatera mig i vilket fall. Inget nytt någonstans och det känns inte som att någon del av mig är påväg åt något håll alls. Jag jobbar, fast inte så mycket & får min lön fastän inte så mycket. Mitt kollektiv är som vanligt snuskigt fast jag håller rent runt mig själv och undviker köket. Jag och victor gjorde nya skyltar häromdan, till dörren, i samband med namnbytet på gamla goda jungfrukammaren - numera knivkollektivet, av diverse anledningar.

Denna handling väckte dock uppsåndelse bland allmänheten och möttes av protester hit & dit. Tänkte se mig omkring efter ett ursprunget till allt klagel (nytt ord) och vände mig till the internet. Google berättade att det faktiskt finns en bok skriven som utspelas här, kanske till en del här just i hörnet där jag sitter, så jag sprang till biblioteket med fem minuter till godo och skaffade den samt strips.
"Jungfrukammaren" av Andreas Stickler. Nu har jag ont i magen och ska snart åka till mamma & världens bästa barn.

En sjysst grej är att jag fyller år snart så det liksom fladdrar till fem-årings-tendenser i mig fast fortfarande diskret men sen är jag också ganska pepp på att det snart är jul-faktumet. Förra året var iof spännande eftersom jag vände på bergefors-trenden och bastade bland den andra sidan av min fina släkt men iår ska jag hålla mig i sundsvall. Jag har ett helt kollektiv att julpynta, ska baka en massa och får ju faktiskt köpa min egen glögg. Det blir fint.

Och jag ska ta tag i likgiltigheten. Va fan liksom.
puss