tid & pengar

Jag har snart varit hemma ett halvår vilket snart är lika länge som jag inte var hemma. Trodde att jag jobbat i snart fyra månader som visade sig vara ett halvt år. Det är en massa tid jag inte vet vad jag gjort med, en massa saker om jag ska minnas egentligen.Jag är alldeles tom i huvudet och håller på att tippa omkull när jag ska ta mig för diverse aktivitet, behöver struktur men vet inte riktigt hur, eller var jag ska leta sådan. Åt vänster förresten, vill jag oftast tippa. Jag undrar om jag är sjuk.

För uppdaterings skull så följde jag inte med till Berlin, jag, JAG BANGADE EN RESA JAG FÅTT och det enda jag kunde försvara mig med var förlåt. Förlåt för att jag inte vet varför jag inte ens vill någonting.

Och justdet, jag har börjat med töntiga svartsjuka tendenser. Bara inne i huvudet förstås men det är ju inte alls speciellt coolt. Nu ska jag inviga lördagsmorgonen med att somna till Lisa Ekdahl & att låtsas att jag är på ställen i världen där jag inte är.

På långt och relativt avstånd, i en nästan egen kokong, en tät skog som ett ide täckt av snö som låser mitt fönster och lurar mig på naturligt ljus, flimrar lager av tid förbi. Minnen som jag inte kan lägga känslor på, obestämbart kaos som jag ändå saknar. Ibland. Jag försöker kasta skuld omkring mig, tar den ibland till mig men skjuter oftast vidare för jag vågar inte hantera den. Eller så vet jag kanske bara inte hur. Ångest och likgiltighet, impuls och engagemang. Upplyst gata, livshistorier och olika bindande band, och vad är det som är viktigt på riktigt? Att känna, att komma ihåg och att egentligen veta? Att egentligen vara vad.

Handlingar av anledningar, saknad av orsaker. Känslor från intryck och vidare perspektiv. En sorts kemi & hallucination, synteiska känslor och avgrunder. Otillräckliga längder, mängder av osäkerhet. Absolut säkerhet, smärta som vetskap. Du, eller jag och vi, blir alla andra ansikten, allas ord och ögonkontakter som kanske möttes och kanske glömdes. Några fler av dom som utgör helheten, de oviktigaste som tar plats från ögonbliken som tappades på uppmärksamhet, fylldes av någonting annat. Senare och tidigare sen igen.

Jag vill fortsätta att sova i hytten på en lastbil genom landsbygden, längre bort, knycka vindruvor från buskarna, jag vill simma längst av alla i mörkret, jag vill somna på taket till ryska folksagor, jag vill att ditt hår ska bli blått genom mina ögon, att vi ska tappa våra skor utan att du lämnar mig i regnet, jag vill inte att du ska tro på allt du hör men jag vill att du följer med. Jag vill att vi trängs & ramlar tillsammans. Att vi åker vilse, om du vill se det så.

das unbehagen in der kultur

Migrän. Stressmigrän. Näsblod, mardrömmar.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att varan var fel pris-märkt, tyvärr är det 21.90:- och inte 19.90:- som gäller. (Det är faktiskt inte mitt fel, det är inte jag som sätterpriserna.) Eller märker varorna. Eller sandar utanför dörrren, och det är inte jag som satt upp skärmen ovanför bankomaten, och speciellt inte för att du skulle slå huvudet i den. Det är inte jag som returnerar tv-tidningen, eller levererar den för den sakens skull, inte jag som bestämmer att charken stänger tidigare på söndagar, inte mitt fel att Ettan Lös är slut. Det är inte jag som beställt för lite av en viss vara, eller missat en frukt som blivit för gammal. Kött är rätt dyrt och jag kan inte öppna en till kassa om det inte finns fler kassörskor, oavsett hur högt du säger det eller hur många gånger.
Det är inte meningen att man ska pruta i en svensk mataffär och att jag tittar på din barnvagn och ler är för att det sitter en gullig unge där, inte för att jag tror att du har gömt varor i den. Jag försöker inte skämta med dig för att förvirra dig. Att lampan är släckt och att "Nästa kassa tack"-skylten står på mitt band, betyder inte att jag är öppen nej. Om du öppnar öonenn så ser du att det finns två ledigakassor bakom mig. Tack.

Nej, du får ingen öl för att vi gick på samma skola och aldrig pratat med varandra, inte för att du vet vad jag heter eller för att vi har en gemensam kompis eller för att du känner igen mig heller. Detsamma gäller rabatter. Jag är ingen hund som springer till dig för att du visslar, om jag serverar en annan kund går det inte snabbare för att du viftar med pengar i ansiktet på mig. Förlåt att jag plockar bort ditt tomma ölglas som du har sparat en halv klunk i. Förlåt för att jag bryter loss pilarna ur dina händer när du är för full för att stå, jag ska inte gå hem med dig ikväll heller? Varför jag blir sur när du lägger ut snusen i ljuset så att bordet börjar brinna? Vi stängde för tjugo minuter sedan, musiken är av och lamporna ända, vakten säger till dig att gå. Tror du att du får beställa?
Vad exakt är det du vill ha när du beställer; nåt gott, en tjejdrink eller en grogg? en del tjejer gillar guiness, några gör inte det, alla tjejer gillar inte rosa, jag tycker att bourbon är gott, och tequila sunrise, vad gillar du?

Förlåt för att jag alltid är trött, arg och omogen när jag kommer hem. Och för att jag antingen inte sover alls eller bara sover när jag är hemma. Förlåt för att jag blir alldeles för arg för alldeles för små grejer och för att jag inte diskar fast jag har sagt att jag ska det. Tack.