trettio något sånt

Jag flyter fram automatväxlad , väller ut i en hög, landar i rimmande ord. Är oroligt lättad och ramlar knuffat ner och sen bort innan upp.
Ett argt, men snett leende ögonpar, någonstans bland knän som inte är mina egna och hör allt jag nog inte såg.
Jag kastar runt mot som galon men kommer vart du vet att jag vill.
Munnar kan forma sig till försök, det säger mer äv vad du redan vet.