Out And Around

bali, take one

Vi bor i en dröm.
När man stänger dörren är det som att man stänger in sig i sig själv. Jag har aldrig varit så avslappnad som i denna bungalow. Vi har inte heller någon direkt anledning att lämna anläggningen då allt vi behöver redan finns här.
Såklart gör vi det ändå. Vi åker kilometer efter kilometer taxi i totalt trafikkaos, inga regler och inga trottoarer men lösa hundar, och tiggande barn som går mellan bilarna med händerna utsträckta.
Ut ur taxin.
Ut till marknader & alldles för påträngande försäljare, "darling cheap, hello darling", som drar oss i armarna samtidigt som varje passerande taxi tutar frågande, även om vi går åt ett helt annat håll.

Vi låg på Legian Beach i fem timmar idag och jag gick till Dicks hotel 2 ggr men han var ute bland indonesiska vågor. Nu, tillbaka i rummet, är jag redan påväg tillbaka in i dimman där alla tankar och funderingar känns som något man kan ta itu med imorgon.

Vi spenderade kvällen på hotellet, spelade biljard med ägaren, tony, sedan satte vi oss i den öppna resturangavdelningen. Åt kyckling, ris & tofu som vi drack en flaska lokalt rosévin till.
Vi engagerade oss lite halvt i ett samtal om utbildning med Sam, en 23 årig kille från Melbourne som varit till Bali 15 gånger.

Pötsligt kom en av alla små anställda balineser fram till mig och sa att jag hade ett telefonsamtal väntande från ´Mr. Simon´. Jag hoppade glatt dit i ett steg och han berättade att han slagit huvudet i brädan och fått sy några stygn i pannan. Jag blev inte förvånad och sa att han nog fått aids nu också. Det var inte kul men vi skrattade ändå och bestämde att vi skulle mötas i Legian för en lördagsmiddag & drinkar vid åttatiden kvällen därpå.
Jag gav Sam en öppen inbjudan innan jag och Elin gick och lade oss i lagom tid runt tio. Gott pensionärsliv.

Idag har det varit lagomt varmt och gott om skugga som jag har hållt mig i. Jag har bara bränt mig lite på min högra höft, annars är jag brun. Den här resan skiljer sig så otroligt från de tidigare jag gjort och jag tror att man kallar denhär sorten för semester.
Vi gör inte många knop utan ligger mest vid poolen och funderar.
Såklart känner jag hur det kryper i mig att komma ut och möta kulturen, se risfälten och utforska, men då jag egentligen inte har så mycket pengar att röra mig med, kan jag gott nöja mig med att ligga i solen och få en pedikyr för 20 kronor.