onsdag

Det blev ju egentligen inte så bra att han flyttade in.
Jag kan inte vara jag på samma sätt utan måste tänka i omvägar, krångla till alla mina ord och bry mig alldeles för mycket. Men jag var här först, jag har alltid varit först, om jag tänker efter. Och jag vill inte ens bry mig. Tror att min poäng i bråkandet inatt var, och är, att jag, tror, att jag vill att vi ska bli kompisar. För det har vi aldrig varit. Om jag tänker efter tror jag i och för sig inte att vi skulle ha så kul, vi gillar inte alls samma saker och tycker knappt likadant om någonting alls.

Jag tror att vi bara använder varandra för egna helt skilda syften och att det samtidigt därför är så svårt att låta bli. Varandra. Samtidigt som det är så otroligt onödigt antar jag att det är värt det. Ofrivilligt.

//Mina Sjöberg, sitt egna relationsråd.