wednesday

Igar var varldens sloaste kvall pa jobbet, men jag var typ pepp anda for att jag hade haft ett sa fint forgaende dygn.

Dock dog entusiasmen ratt kvickt da ett frekvent fyllo, en av alla vara locals, tjatade om att jag skulle ata en bit av hans javla pizza och att jag brydde mig for mycket om min vikt (vilket ar lojligt och vad skulle han isf ha med det att gora?) och han satt och ropade ut nagra allman-kanda konstnarer genom tiderna foljt av att jag var battre an alla dom tillsammans for att overtyga mig om att jag skulle ata hans pizza som jag verkligen inte ville ha.

Nar han ropade att jag var battre an gud nickade jag till stewie som valdigt lugnt gick och viskade nagot till honom, som drack upp sin ol och avlagsnade sig. Jag gillar mer att saga till Stewie an vakterna om jag vill nagot for det har battre effekt. Anyhow,
dags for nasta local, Damian, (var egen Norm, forutom att vi inte ropar "Damian" nar han kommer in och sedan skakar vi pa huvudet at hans sorgliga liv nar han kommer pa tal)

Han sitter alltid och dricker Victoria Bitter och tror att han ar javla smart och ska beratta, eller snarare lara alla om livet. Som Tommy ungefar, gemensamt att dom inte har nagon aning om vad dom pratar om. Han borjade dissa Irland framfor Richie som tappade sitt redan obefintliga talamod och ville slass lite med var VB-man som pastod att Irland, jamfort med Australien inte var nagot att komma med i ett krig.

Jag trostade Richie som att han var ett barn och forklarade att mer an halften av invanarna downunder ar kungruer, en fjardedel ar backpackers och asiater och resten ar parokta surfare, eller trotta aborginer som inte skulle vara nagon nytta som internationellt stod. Vilket nog inte riktigt var sant men han uppskattade det och styrde (som tack & som ett forsok till bot pa min "sadness" som alla tjatar om) upp en blinddejt med hans barndomsvan som jag inte kommer ihag vad han heter. Och det var ju fint men jag kanner mig inte sa intresserad.

Idag ar jag sahar trott som jag blir aven nar jag inte jobbar, det ar kallt och regnigt som det har varit den senaste tiden och jag kanner mig mer depp an pepp fast mest bara helt indifferent.

Diego kom in som sista kund igar, han sa att jag skulle komma upp till The Courthouse for en drink men nar jag slutade kande jag bara att, nej, jag gar hem och rostar mackor och dricker cahi-te istallet! Sedan somnade jag (efter lite drygt en timmes fram-och-tillbaka-vridande i min hog av madrasser som jag kallar sang) for att vakna med armarna och axlarna fulla av nya bett fran kryp jag inte ens ser langre. GOTT!