paniken

Vinkade av Reima vid hyde-park-stationen och sedan, fast jag sa at mig sjalv, var jag tvungen att sitta ner en svang och grina en massa da ensamheten och seperations-angesten skoljde over mig precis som jag visste att den skulle gora. Torkade dock ansiktet och borjade promenera hem (med en tom placebo-resvaska som jag drog pa pa ett ganska fem-arigt vis, whatever).

Tog en dusch och forsokte konversera lite med Cris & Soph men sa var obekvamheten dar igen och jag sparang upp pa mitt rum och borjade grina igen. GUD! Jag maste sluta deppa nagonganag. (forsokte ringa mamma, ludde & mormor for att gnalla lite men det var ingen som var sugen pa att svara men sa kom jag pa att jag kunde ju ringa saramaria. Hon var bra och jag lugnade ner mig lite.)

Forsokte aterigen ladda min kamera men jag fattar fortfarande inte sa jag tog pa leopard-tofflorna (som jag fick av reimi idag : D tack) och sa klampade jag nerfor trappen och ignorerade falskheten i Paul's "oh hey Mina" och sa "hey babe" tillbaka innan jag uppgivet tog instruktionsboken och sladdarna och kameran och bad om lite assistans. Fick tillochmed ur Chris ett litet, knappt markbart, skratt och han sa att jag inte blivit galen utan att nagonting saknades ur paketet.

Nu ar jag pa Civic och lamnar tillbaka filmerna som vi smog oss hit och lanade for en vecka sedan (da inte allt var sa javla jobbigt) och jag ska ga, kopa nudlar, en chai-latte och satta mig i mitt ackliga rum i min sang som inte ens ar en sang och gora en massa listor och rita.

Och det ar verkligen fardig-grinat nu. Mina ogon blir alldeles trotta.
I'm gonna fight the power to put myself on the throne.

PUUUUUSSS