choritzo-frukost i Rose Bay

For en manad sedan var det valborg. Da var jag ganska saker pa att jag skulle vara hemma igen månaden innan. Nu star jag och kollar ut genom Reimas fonster, pa regnet, medan han packar sina väskor mot Malaysia och sommar-sverige.

Härom kvallen hade jag och Elin en tjejkväll.(I junction eftersom jag har min "osynliga vecka" i huset) Vi sag pa Bring It On, blonderade haret & hade ansiktsmasker. Det var en jättebra kvall och jag ar glad att vi hittade varandra.(det kommer bilder när jag har fattat hur man laddar kameran).

Sedan kändes allt helt okej igen när jag satt på övervåningen av Oxford Courthouse, fotad av Diego med en Rechas i handen, klockan halv sex på morgonen. Men det var i förrgår.

Igår
var det jättekallt, det spöregnade och jag ville helst av allt inte springa in i Chris eller Paul eller ens Sophie för jag gillar inte hur gnälliga dom blivit. Eller, egentligen har varken Sophie eller Paul gnällt en enda gång men jag gillar inte den nya stämningen som kom från ingenstans. Alex smsar och dyker upp på mitt jobb och jag vet inte hur jag ska agera.

Jag tyckte jag var tydligen med en puss på kinden och en "C´ya" men uppenbarligen inte så nu har vi en obekväm situation. Och så på jobbet, jag är liksom med i crewet nu och det är ju inte så att jag glöms bort när vi ska ut eller något och jag kan alltid ringa någon av tjejerna (Diane var skitgullig och ritade en I LOVE MINA-teckning på en coaster när jag depp-stirrade in i väggen inatt) men jag känner mig som i en egen bubbla ändå. Vi är liksom inte på samma nivå och lite påväg åt helt olika håll. Jag kan inte riktigt koncentrera mig.

Jag vill vidare, även om det kanske betyder tillbaka till sverige tills jag fyller tjugo så jag kan joina Qatar Airlines. Och jag vill inte frysa.

Nu ska jag sätta mig i soffan med Reimi och se Jumanji tills han ska till flyget, sedan ska jag hem och dricka te och läsa Franz Kafka, powernappa och möta upp brudarna på Kandis. Jag saknar en massa och jag hatar alla avstånd.

xx