04.49 (klockan under inlägget ljuger) Björk-Come To Me, eller egentligen hela Debut-albumet

Nu är det dags att växa upp. Jag måste börja tänka på allvar. Förutom en massa funderingar så är det inte för tidigt att tänka igenom mina handlingar, vad jag gör & vad jag egentligen menar. Att ha ångest håller inte i längden & att göra saker man inte vill stå för egentligen är ingen hit det heller. Finns det inte en enda hållbar förklaring för handling finns det inga anledningar heller. Inte heller för att inte handla.

Jag menar inte att "från och med imorgon är jag en bättre människa" men det är fan på riktgt nu. Jag är inte ett barn och jag är inte heller fjorton år. Jag har inga lama ursäkter för bristande beteende och inga förhinder att leva utan ånger.

Vare sig ångest eller ånger är en konstant känsla jag går och bär på men kontinuerligt är dom där och tar upp tid jag behöver till annat. Allt annat, vad som helst annat. Samtidigt är det nyttigt att min hjärna straffar sig själv. Att någonting är bra betyder inte att det är roligt. Nu sätter jag punkt för onödigheter. Punkt punkt punkt.



Imorgon, eller just nu, är det fredag. Jag ska kliva upp om några timmar och köpa en ram till ett litet födelsedags-foto åt mormor. Hon fyller sextiofem och jag tror att hon tycker att det är viktigare än hon säger att hon gör. Jag ska träffa världens underbaraste ungar som fyller hela mig med kärlek & stress och förhoppningsvis knycka några timmar sömn ur umgänget. Sedan ska jag äta tårta och jobba.

Räknar med att vara tillbaka i jungfrukammaren vid tre då jag ska packa & städa undan diverse stök innan jag sätter mig på det första tåget mot Stockholm. Militär bal och kramar i Bagarmossen. Fest men antagligen ingen alkohol. (Det är en halv ny grej som jag gillar). Söndagen blir dockteater, fika & häng vid pappas grav.
Jag har en massa nyheter att berätta för honom & jag tror inte att det är så konstigt att jag ser fram emot det. Det var inte igår.

Utifrån hur jag jobbar nästa vecka kommer det att spenderas några dygn i Luleå där mitt missförstådda substitut numera uttrycker sig (mig?) i välmående och äkta jävla glädje. Allt kommer att bli så jävla bra om jag bara kan ta hand om mig själv & sluta larva mig.

Kvällen har jag spenderat med min sambo Ida. Vi har druckit te & sett en himla bra film. Tummen upp för hemmakvällar. Och justdet, malin var här idag & splittade lite biteline med mig. Det var ett gott besök. Dessutom långpromenerade jag imorse, highfive på den fastän det låter hurtigare än det var.


Idag, igår, torsdag, skulle min pappa ha fyllt fyrtiofem år. Fyrtiofem är ingenting, fem år ifrån bara femtio men redan tjugo år tappade. Det är viktigt det där med tid, att ta vara på den när man faktiskt har den. Jag missade hans & han missade min. Till exempel.