"hemma" I

Klockan är ett på natten, tisdag den 28e juli, och jag rullade nyss in i ett sovande Bergeforsen och parkerade mig i källaren, mellan rosa lakan och hemmalukter. Jag har vägrat erkänna min jetlag då jag inte märkt av den förrän nu när jag börjar komma ur den.

Imorse klev jag upp vid åtta, duschade och drack underbart bryggkaffe som jag har längtat efter så himla mycket tills jag mådde illa. Sedan rullade jag iväg i den blå volvon (som jag återkommer till) för att claima ett utannonserat jobb till mig på den lilla butiken i Haga.
Dock var inte jobberbjudandet det på riktigt och efter ett halvdeppigt men samtidigt trevligt samtal med Lars som passande både jobbade och var i exakt samma sinnesstämning som jag satte jag mig på parkeringen, startade bilen men stängde av den igen och funderade på vad nästa steg var.

Jag landade på arlanda i fredagskväll, blev upplockad av mamma, tommy och älskade Kalle och klämde ett maxmål inom en halvtimme. Hemresan gick ganska fort och sedan sov jag i Specksta. Mamma har fått en sån himla fason på huset och det är jättefint. Fast det inte påminner alls längre om när Tommys föräldrar bodde där känner jag mig ändå inte hemma alls utan som en besökare, trots att det finns en himla massa inramade foton av mig på väggarna. Speciellt bilder från när jag var liten känns liksom, jag vet inte, konstigt att dom är där. Men det är nog bara för att jag aldrig har bott där.

I lördagsmorse red jag en efterlängtad barbackatur i skogen (i kanske tjugo minuter men jag har fortfarande en pinsam träningsvärk) sen lärde jag mig att köra automatbil (the volvo) för morfar hade sålt mercan som jag saknat så mycket.
Jag, mamma & ungarna åkte in till södermalm där jag plockade upp Josilj som var påväg till jobb och boende i Barcelona.

Jag sa till honom att vara försiktig och passa sig för knark och annat farligt (jag läste i en undersökning om spanska sedlar att 94% av dom innhöll spår av kokain) men att det är ju hur bra somhelst att åka ut i världen fastän det är lite synd för mig, att jag inte kommer att ha träffat honom så mycket dethär året. RyanAir flyger dock dit för 300 spänn så när jag har fått min ekonomi att rulla igen kan jag ju faktiskt hälsa på lite. Jul & nyår skulle inte vara så farligt tex. Och någen helg ibland.

Sedan rullade vi vidare till middag i bergeforsen, men jag hann inte ens säga hej till mormor & morfar innan jag körde rakt in i deras bil. Inte med mening såklart, men det blev ändå lite halvtrist stämning då morfar började vifta med försäkringspapper innan vi ens hunnit sätta oss och äta. Jag är lite töntig men jag vill ju visa för dom att jag har blivit en massa mer vuxen och mogen sen senast men dom får mig bara att känna mig som en klantig och yr liten unge.

Det var också Davids 20årsdag så han, jag, Ludde, Daniel & Ida åt middag på White Tiger som är någon ny resturang på köpmangatan. Sedan hade vi förfest hos Ida, precis samma underbara människor som precis alltid & som var precis som dom alltid varit. Jag kände mig över Sundvall ganska snabbt och fick lite panik då det kändes som att jag tagit ett gigantiskt kliv bakåt. Varför åkte jag från Sydney? Och när jag åkte, varför åkte jag till Sverige? Och till Sundsvall?

Det gick över lite efter ett tag dock då Conny sa att hans mamma ville anställa mig i sin nya butik och Ida sa att hon hade ett ledigt rum i kollektivet. Jag övergav planerna på Stockholm en sekund och blev lite realistisk, tänkte att ett svinbilligt rum mitt i stan och 108:- i timmen (innan OB) och om jag tog ett till jobb utöver det, och om jag sparar duktig, skulle ge mig en ny ekonomisk start igen. Med nya pengar kan jag åka till nya ställen. Till Gerry i Irland, Diane i Skotland, James & Ryan i Lincoln osv, det kändes helt okej. Det skulle ju inte behöva ta så många månader.